Avelskommittén

Svenska Brukshundklubben
Vi ska inom Brukshundklubben verka för mentalt och fysiskt friska samt funktionsdugliga hundar. För att klara denna uppgift måste vi bedriva systematiskt och väldokumenterat avelsarbete. Avelsarbetet ska vara gemensamt och bygga på en gemensam värdegrund för de raser vi har avelsansvaret för.”

SKKs avelspolicy
Svenska Kennelklubbens Avelspolicy är ett grundläggande handlingsprogram för hundaveln i Sverige. Varje medlem som upplåter sin hund till avel ska vara väl förtrogen med policyn. Den slår fast att aveln ska bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt och beskriver kortfattat det övergripande ansvar SKK och specialklubbarna har för vård och utveckling av våra hundraser.
Avel och uppfödning av rashundar är fundamentet i Svenska Kennelklubbens verksamhet. Redan i stadgarnas första paragraf, vilken anger målet för verksamheten, framgår betydelsen av aveln genom texten ”att väcka intresse för och främja avel av mentalt och fysiskt sunda, bruksmässigt, jaktligt och exteriört fullgoda rasrena hundar”.

Hundavel, och därmed hundrasers utveckling, grundas på uppfödarnas val av avelsdjur samt på den användning som dessa får. Ärftlig variation är en förutsättning för hundraser och deras möjlighet att anpassas till framtidens krav. Avel och utveckling av rashundar ska därför vara målinriktad, långsiktig och hållbar. Med hållbar menas att den inte leder till brister avseende hälsa, mentalitet eller funktion eller tömmer rasen på genetisk variation.
Avel och uppfödning ska också ske i överensstämmelse med djurskyddslagstiftningen och Svenska Kennelklubbens grundregler.
Hundar med allvarliga sjukdomar eller funktionshinder ska inte användas till avel. Parningskombination som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman ska undvikas.